10 May

18:21

Riksungdomsmötet #rixu2015

0kommentarer

Vi i DUS Östergötland var representerade på #rixu2015 eller riksungdomsmötet som det kallas till vardags på Bosön som ägde rum 9-10 maj. Riksungdomsmötet är en träff som alla Sveriges DUS blir inbjudna till och innehåller bland annat erfarenhetsutbyten, arbetsgrupper och olika sorters aktiviteter. Helgen anordnas vart annat år och avslutas med CUS (centrala ungdomssektionens) årsstämma där gamla CUS’are tackas av och nya välkomnas in i styrelsen.

 
När vi kom så hälsades vi välkomna och fick varsin jättefin funktionströja och en vattenflaska för att stödja CUS nya projekt #tryggaidrottare -i ridsporten. Ett jättebra projekt som ni snart kommer att få veta mer om.
 
 
 
Helgen var trevlig och lärorik, hade ett bra upplägg på en härlig anläggning. Vi hade en väldigt bra sammanhållning i gruppen och arbetade väldigt bra tillsammans. Jag är säker på att alla fick ut väldigt mycket utav helgen.

 
Under arbetsprocesserna så pratade vi mycket om framtida utveckling för US, DUS och CUS och hur vi ska göra för att nå våra mål. Vi gav även varandra mycket tips, idéer och inspiration för att kunna fortsätta arbetet hemma i våra egna DUS och hur vi lättare ska nå fram till våra mål. 

Anläggningen på Bosön är väldigt fin och det var väldigt roligt att få chansen att vara där tillsammans med andra engagerade och inspirerande DUS’are och CUS’are!

Som slutord var det en fullspäckad helg med bra upplägg, trevliga ledare, medarbetare och väldigt god mat.

 

Vill ni få mer information om vad CUS håller på med för olika projekt så tycker jag verkligen att ni ska gå in och följa "ungiridsporten" på våra olika sociala medier.


//DUS genom Erica och Alice Seidlitz

PS. Vi finns nu även på instagram - dusostergotland DS.

Aktiviteter Alice Erica
Kommentera

21 Aug

01:08

Midnattstankar..

0kommentarer
Om några få timmar (när jag har sovit dvs) kommer det vara torsdag och jag kan inte förstå hur veckan kan gå så fort! Jag hoppas ni alla har haft en bra skolstart trots ev. ny skola och nya vänner för er som börjar ny klass!
För min del har veckan mest handlat om att irra runt efter salar, lyssna på föreläsningar och leta efter böcker i panik. Det är lite jobbigt när man är 300 elever och alla behöver samma bok! Men universitetet är sjukt nice än så länge om än ganska stressigt redan från början. Men nu till den hästrelaterade biten:

Mitt första hopp-pass var i tisdags. Gick kanonbra, min häst blir bara bättre ju längre hon får vila verkar det som. Själv är jag dock lika mycket spagettiryttare som alltid :p hur var era första pass? (Om ni nu har haft det än) var det sig likt i stallet eller hade alla hästar krympt så som jag trodde en gång när jag var liten och hade växt en decimeter under sommaren? Kommentera gärna och berätta :)

Nu måste jag sova. Ha en trevlig torsdag alla hästälskare därute!

//Alice
Alice
Kommentera

18 Aug

09:40

Hösttermin! Yaaaaay!

0kommentarer
Hej alla glad ungdomar! Dus är tillbaka efter ett långt och varmt sommarlov! :D
 
Idag är dagen många har väntat på, första dagen på höstterminen.
En hel sommar har gått och under den tiden kan mycket hända. Man reser bort, träffar nya människor och kanske åker på ridläger? Oavsett vad ni har gjort för något så har ni nya erfarenheter att bära med er och det är det som gör höstterminen så speciell. För den är inte bara till för att färska upp era gamla minnen utan även för att ta vara på allt nytt ni har lärt er! :D
 
Själv måste jag erkänna att jag har varit extremt lat i sommar. Inte ens ett ynka träningspass har jag orkat med. Istället har jag tillbringat min sommar i skogen tillsammans med mitt älsklingssto Minerva. Där har vi lunkat fram på grusvägarna och tjuvätit smultron i dikeskanten (hästen sa att smultron smakade konstigt).
 
Jag har också lärt mig en läxa under sommaren. Efter 16 år inom ridsporten har jag tenderat till att bli... tja... oförsiktig är nog ett passande ord. Jag åker nämligen väldigt sällan av oavsett hur tjurig min häst är och det har helt enkelt gjort mig kaxig.
Jag har under sommaren ridit ut ensam nästan varje dag. Min tjej blir lätt gnällig när andra hästar följer med så vi håller oss för oss själva så blir alla nöjda. Iaf så red jag ut. Det var supervarmt och jag var trött. Så jag lät mitt bussto skritta på lång tygel längsmed hagstaketet och jag satt och dagdrömde medans jag tittade på ridskolehästarna i hagen. Helt plötsligt tvärstannar min älskling och kastar sig åt sidan. Tjoff säger det så stod jag förvånat där på backen precis när två snygga killar åker förbi i sin bil. Tydligen hade bonden ställt ett hästätande släp ute på åkern. Eller det var iaf vad minerva trodde. Där fick jag för att jag inte red aktivt. Tur nog så slog jag mig inte. Men jag kan svära på att hästen skrattade inombords...
 
Har ni andra råkat ut för några pinsamheter under sommaren? Just nu oroar jag mig för hur det ska bli idag.. för det är inte bara ridskolorna som startar upp idag utan även skolan och trots mina 22 år så ska jag dit. Jag har nämligen kommit in på lärarlinjen här i Norrköping och idag är min första dag! Nervös, panik, ångest (!) Idag ska jag träffa en del av de människor som jag kommer tillbringa mina kommande 4 år tillsammans med. Håll gärna tummarna så att jag inte gör bort mig!
 
Hoppas ni alla får en bra dag i skolan och/eller stallet om ni ska dit!
 
//Alice
 
Alice Allmänt
Kommentera

11 May

20:43

Varför blir det så - När hästen säger nej!

0kommentarer
Många gånger har jag funderat över vad mina hästar tänker. Vissa av dom är lättare att läsa av än andra.
Enklast brukar mitt sto Minerva vara. När hon är glad är hon sprallig. När hon är ledsen vill hon gosa. När hon blir otålig tramsar hon omkring och när hon är arg då syns det verkligen! 
 
Minerva är väldigt lydig och brukar inte gnälla när jag ber henne göra något. Men igår satte hon sig verkligen på tvären!
 
Vi var ute i skogen tillsammans med två andra hästar. Minerva får alltid gå först eftersom hon är en bra ledarhäst och väldigt lätt att reglera tempot på. Vi var på hemväg och för att undvika att gå längs stora vägen red vi upp i skogen så man kommer ut bakom ett annat stalls ridhus. Minerva har gått där förut och jag visste redan innan att hon inte riktigt gillar att gå där. Men igår tog det tvärstopp.
 
Bredvid ridstigen stupar det nästan lodrätt ner i en djup ravin. Ridstigen är bred och det brukar gå bra- men när vi nästan var framma på ridhusets baksida börjar minerva tramsa. Jag suckade lite och skänklade på. Men nehej du nu hade mitt knasiga sto fått nog! Med en snabb snurr fick hon matte ur balans och därefter avslutade hon med en elegant och livsfarlig stegring som nästan fick oss att ramla utför ravinens kant. Ganska skakig sitter jag av för att leda henne förbi det "farliga" medans jag muttrar om fjantiga hästar. Då ser jag det.
 
Hon tramsade inte.
 
Hela hästen skakade.
 
Hon var helt enkelt rädd.
 
Och jag hade missat det.
 
Jag vet inte för vad. Minerva kan reagera på lite allt möjligt men oftast bara när jag sitter och "åker häst" eftersom hon tänker lite för mycket då.. Men nu var jag ju beredd på att hon skulle tramsa så det kan inte ha varit orsaken. Med mitt darrande sto på släp gick jag sedan runt på gårdsplanen och lät henne nosa och titta på allt som kunde tänkas vara orsaken. När hon lugnat ner sig satt jag upp och red hem utan problem. Jag tror inte minerva kommer strula på den platsen i fortsättningen något mer. Men den händelsen fick mig att fundera..
 
Kan det vara så att ju längre man har haft sin häst, och ju mer man tror sig känna den- desto mer kan man missa? Och om jag INTE hade vetat att min häst brukar strula där, hade jag tagit hennes protester på större allvar då?
 
För en sak kommer jag aldrig glömma när det gäller mitt sto i fortsättningen. 
 
Säger hon nej, så finns det en orsak.
 
/Alice
Alice Allmänt varför blir det så
Kommentera

08 May

21:25

Varför blir det så - Prestationsångest på ridbanan

0kommentarer
I en grupp med flera ekipage är det lätt att man börjar jämföra sig med de andra. Tankar som "Är dom mycket duktigare än mig?", "Varför kan inte jag göra sådär?" och "hon får beröm hela tiden" är ganska vanligt förekommande, iaf i mitt huvud. Jag får ångest över att jag inte kan prestera som dom. Att min häst inte kröker lika fint på nacken alla gånger, att deras galopparbete ser mycket mer samlat ut...
 
Idag red jag dressyrlektion med mitt lurviga sto i en grupp med fyra andra ryttare. Alla med väldigt olika förutsättningar och framför allt väldigt olika hästar. Ändå kunde jag inte låta bli att tänka på att min hopphäst som jag rider fyra dagar i veckan inte gick lika fint som min stallkompis dressyrhäst som hon rider varje dag! Med dom tankarna i huvudet tappade jag såklart koncentrationen på min häst och det arbetet vi skulle utföra vilket ledde till att hon passade på att smyga in ett fint galoppombyte och ställa sig utåt i en skänkelvikning.
 
Det i sin tur ledde såklart att jag fick ännu mer prestationsångest och tappade koncentrationen desto mer. Till slut fick jag göra en avsaktning och skaka på huvudet tills jag hade återfått mitt fokus igen. Trots det gick mitt sto såklart inte lika bra efter det som hon hade gjort innan jag tappade kontrollen eftersom min självsäkerhet var rubbad.
 
Är det någon annan som har upplevt det här? Och varför blir det så? Är det som jag tror att det hela handlar om att man både vill passa in, samtidigt som man vill visa sig duktig? Det behöver inte ens handla om att känna såhär vid ridning, det kan vara ångest för att dina vänner fick bättre betyg än dig på ett prov, att någon på jobbet är lite effektivare, att din gymkompis orkar lyfta lite tyngre vikter..
Eller vad man nu kan tänkas ha för fritidssysselsättning.
 
Hur gör ni för att inte tänka på det här? Någon som har några förslag?
/Alice
 
 
 
Alice Allmänt varför blir det så
Kommentera

08 May

09:23

Varför blir det så?

0kommentarer
Skulle ha skrivit det här inlägget redan igår men eftersom jag fick förhinder så ska jag försöka hinna med två inlägg idag istället. :)
 
Anledningen till att jag döpte ämnet för dom kommande veckorna till "Varför blir det så" är att jag vill att både vi som skriver och ni som läser ska få en chans att uttrycka er om saker som ni känner är viktiga och där alla kan göra skillnad. Om ni som läsare har förslag på något vi borde ta upp, eller åsikter på det vi skriver, är det bara att kommentera. :)
 
Varför blir det så? - Osämja i stallet

Jag tror dom flesta av oss har upplevt detta någon gång och att dom flesta redan försöker eller har kommit på flera lösningar men jag vill ta upp det endå. Bråk, utanförskap, småtjafs. Många blundar inför situationen och låtsas som att den inte existerar.
 
Hierarki. Detta var förr och är fortfarande vanligt på många ridskolor. Jag har själv upplevt det. Ingen talade om det men alla visste det. Privathästägarna var högst upp, efter ridläraren såklart. Därefter kom fodervärdarna eller skötarna beroende på vad man har för system. Sist kom ridskoleryttarna. Dom som var nästan obetydliga- iaf tills dom fick häst eller blev fodervärd/ skötare- då blev dom NÅGON.
Tävlade man var man också Någon, även om man tävlade ridskolehäst- men bara så länge det gick bra. Jag glömmer aldrig när jag hörde en mamma till en utav deltagarna i ett div.3 lag säga: Du, Lisa & Anna kommer gå felfritt så då spelar det ingen roll att Emma kommer vägra ut sig. FAST att ingen i laget hade ridit ännu! (Obs.. jag ändrade namnen ifall att någon av de vederbörande skulle läsa detta)
 
Skvaller. Det kan verka harmlöst, man driver med någon bakom personens rygg- alla skrattar. Dom flesta tycker att detta är jättekul, tills den man skrattar åt får reda på det. Skvaller förekommer överallt, på ridskolan, i privatstallet, på tävlingsplatserna, på us-mötet.. 
 
"Min" häst. Jag var för några år sedan och hälsade på i ett annat stall. Där upptäckte jag till min förvåning att en gammal ridskoleponny från min förra ridskola stod. Jag gick självklart in och hälsade (man har ju ganska många minnen med en ponny) och medans jag stod där kände jag plötsligt att jag blev bevakad. När jag tittade upp stod en tjej där, kanske fem-åtta år yngre än jag. Jag hälsade glatt och kramade hejdå till ponnyn. Så fort jag lämnat spiltan gick tjejen in och klappade på ponnyn innan hon snabbt gick därifrån. En stund senare såg jag hur samma tjej och en tjej till stod och viskade och blängde på mig. När jag frågade min kompis som jag var där med vad det hela rörde sig om svarade hon: Hon är hans skötare. Som om det skulle förklara eller rättfärdiga hennes beteende! Lätt förbryllad åkte jag därifrån.
 
Gäng. Finns inte bara i skolan/ på jobbet utan även i stallet. Där jag rider märks det tydligast när man ska rida ut. Då har vi "tantgänget" som alltid består av samma personer som rider samma tid varje vecka, "småfodervärdarna" vars föräldrar alltid går med på uteritterna och privatryttarna som allti rider en och en eller två och två. (förutom dom som är med i tantgänget förstås). Jag har mitt eget gäng, det består av mig och Gunnar- stallets ordförande som har en foderhäst vid namn Dreamer. Vi rider på söndagar. Men alla dom här gängen jag listat upp nu är snälla- frågar man får man alltid rida med och alla pratar med alla.
För några år sedan innan klubben bytte ägare var gängen betydligt skarpare och då var det en ära att få tillhöra innergänget- alla avgudade dom. Tack och lov att "min" klubb inte är så längre men tyvärr vet jag att många klubbar där ute fortfarande har det problemet.
 
Vad kan man göra? Det finns många små steg som man kan ta för att överbygga klyftorna i sin klubb/ sitt stall och jag tänkte nämna några av dom här:
 
  • Hälsa på alla du möter, oavsett om dom hälsar tillbaka.
  • Fråga om du ser någon som verkar behöva hjälp- det är inte alltid alla vågar be om det.
  • Le och se glad ut även om du har en dålig dag- då blir du oftast på bättre humör själv på kuppen.
  • Bjud in. Om du ska rida ut och ser att någon står själv som också ska rida- fråga om den personen också vill följa med.
Och för er som rider lektion och ska överta hästen från den som ridit innan:
 
  • Fråga om det har gått bra - alla vet hur tråkigt det känns att utan ett ord överlämna hästen och åka hem.
Hoppas ni har funnit denna läsning intressant och att ni kanske själv kommer tänka på hur ni beter er i fortsättningen, för utan en god stämning på en klubb/ i ett stall blir ridningen inte lika rolig.
 
/Alice
Alice Allmänt varför blir det så
Kommentera

07 May

10:12

Gråa dagar...

0kommentarer
Vaknar av att regnet öser ner och att jag har tappat rösten. Nåja, så går det när man hopptränar ute i regn och blåst. Bara att kravla mig mot skolan och hoppas på att vi inte ska ha talövningar på tyskan idag. Ikväll kommer första inlägget i ämnet "Varför blir det så".. Missa inte det ;) Ha en trevlig dag alla där ute i regnet!
Alice
Kommentera

06 May

10:22

Varför hästtjej?

0kommentarer
Hej alla läsare nu är Alice tillbaka igen! Innan jag inleder med bloggens nya tema "Varför blir det så?" (mer om det kommer så småningom) så tänkte jag berätta min historia om hur jag introducerades till ridsportens smutsiga, mödosamma men helt underbara värld och varför jag aldrig kommer ge upp.
 
Varför hästtjej?
Den vanligaste frågan i världen, som kan omformuleras på hundratals sätt. Varför rider du? Hur orkar du hålla på med hästar? Hur orkar du ge dig ut i tjugo minusgrader och spöregn när man kan bädda ner sig framför tv:n istället? Listan är lång. Även om man bara rider en gång i veckan eller varje dag eller inte alls men älskar hästar så kommer människor omkring dig stämpla dig som hästtjej (eller hästkille för den delen).
 
Jag var sex år när jag fick börja rida och jag har älskat det från dag ett. Min mamma red i många år när hon var ung så i alla fall en del av min familj hade redan hästvana. Många av mina stallkompisar genom åren har blivit hämmade av oroliga föräldrar som tyckte att allt var farligt. Visst blir väll mamma lite nervös när jag väl flyger av men om jag verkar hel så är det alltid sitt upp igen som gäller. Något utav det viktigaste jag har lärt mig är att hästtjejer inte alls är så mesiga som man ganska ofta blev retad för i plugget- tvärt om, vi kan ta att ett halvt ton häst trampar oss på tårna, vi bara skakar av oss det och fortsätter gå.
 
Så vad är det som gör att vi orkar åka till stallet trots att snön vräker ner, kylan biter i kinderna eller värmen nästan tar kål på oss? Jag vet vad alla hästtjejer skulle svara: Hästen.
 
Hästen orkar alltid lyssna när du är ledsen, hästen blir alltid glad när du kommer, hästen struntar i hur gammal eller ung du är, om du är kille eller tjej, din sexuella läggning eller hur du ser ut. Hästarna ger oss styrkan att fortsätta. Dom ger oss styrka att kliva upp när vi faller ner, ger oss styrkan att fortsätta trots att det är svårt. Deras oändliga kraft smittar av sig och då klarar man allt. Du som någonsin har provat att springa bredvid en häst som travar fort eller galopperar vet det. Hästen ger en kraft att orka, och det känns som om man flyger.
 
Det är på grund av hästarna som jag stannar kvar i ridsportens värld, tro mig, jag har upplevt motgångar, rädsla, känt som att jag aldrig mer ska våga rida igen. Blivit skadad, retad och trampad på. Men hur mycket jag har stretat imot har jag aldrig kunnat motstå den dragningskraft som hästarna har inom mig. För jag vet att hos hästar finns också trygghet, värme och styrka.
 
Trots mina sexton år inom ridsporten så är jag långt ifrån fullärd- jag tvivlar starkt på att man någonsin kan bli det! Men det är tack vare min tid inom denna härliga sport som jag har blivit den jag är och den jag vill vara. Det finns inget tuffare än att hålla på med hästar, vi ryttare klarar av att hantera stora och starka djur, vi orkar lyfta tunga vikter- tänk bara på hur lätt man bär en fodersäck och de väger mellan 15-25 kg! Vi fixar att gå upp tidiga morgonar och jobba till sent på kvällen, vi klarar av att rida i stora grupper och har samtidigt simultanförmåga till att inte bara hålla koll på sig själv och den häst man rider utan även alla andra omkring oss. Vi blir sakta men säkert formade till duktiga ledare samtidigt som vi aldrig mister förmågan att lyssna på och värna om varandra. Det är häftigt att vara ryttare!
 
 
Genom årens lopp har jag ridit mängder av olika hästar, vissa har satt större spår i mig än andra. Speciellt ett ponnysto vid namn Hera som gav mig ett permanent bitmärke i armen. Haha.. Men dom har alla alltid betytt något för mig, oavsett om jag bara ridit dom en gång, två gånger eller kanske inte alls. Alla kanske inte vill inse det, men det är hästarna som formar oss till de individer vi växer upp till, och vi har mer gemensamt med dom än vad vi tror.
 
Så som svar på den vanligaste frågan i världen:
För att jag gillar hästar och dom gillar mig.
 
/Alice
 
 
Alice & Minerva
Foto: Erica Seidlitz
 
Alice Allmänt
Kommentera

27 Mar

16:45

Långpromenad i solskenet

0kommentarer
Redan torsdag, känns som om tiden bara flyger iväg! Men idag är iaf vårvädret tillbaka. :)
 
Eftersom jag för en gångs skull varken hade skola eller jobb som väntade så tog jag mig en riktig mysdag med denna ursöta varghund :) Hann med både en långpromenad tillsammans med en god vän och sen myste vi i soffan (jag och hunden alltså)..
 
 
Nu under kvällen väntar både plugg och så ska jag förhoppningsvis åka till min pojkvän som bor i Norrköping (dit jag snart ska flytta in <3). Han är visserligen och jobbar ikväll men jag kan behöva ta itu med sådanadära supertråkiga grejer som att städa och tvätta exempelvis. Och imorgon får jag äntligen rida på mitt mysiga sto. Snacka om jag längtar!
 
Hoppas alla andra har haft en lika mysig dag!
/Alice
 
Alice Allmänt
Kommentera

03 Oct

08:43

Små kissekatter och femton frågor..

0kommentarer
Blivit dåligt med bloggande under de senaste dagarna då jag kommit hem ungefär halv elva varje kväll. Nåja. I tisdags var det hoppträning och min söta tjeja hoppade jättefint även om jag kanske inte red lika bra som jag borde ha gjort.. Sen blev det mys med Hedas 3-4 veckors gamla kissemissar. Det är verkligen svårt att slita sig om man väl går fram till en liten katt. Nu har dom dessutom börjat röra sig så nu är dom ännu sötare än när dom bara låg och sov hela tiden. :P Här kommer lite bilder på dom små liven:
 
Inte dom bästa bilderna kanske men jag har aldrig tänkt bli fotograf heller. Här har vi en bild på mini efter hoppträningen också:
 
 
För att komma ifrån det faktum att jag egentligen måste plugga till naturkunskapsprovet imorgon (som är det första och enda provet för kursen) så kör vi även DUS femton snabba frågor innan jag säger hej då för idag:
 
Häst/ponny - Häst, då jag är lite för lång för ponnyer även om dom är urgulliga :)

Hoppning/Dressyr - Hoppning men börjar inse värdet av alla dressyrtimmar nu när hindren börjar bli högre!

Uteritt/Träningspass - Helt klart träningspass, jag tröttnar på uteritter när det blåser, regnar, snöar, är för kallt/ varmt eller tar flera timmar. Rider självklart ut varje vecka men aldrig mer än en timme per uteritt. Dessutom är det svårt att sitta kvar när båda mina hästar gillar att slå knut på sig själva pga alla "faror" i skogen. Dvs. stenar, träd, ett litet rådjur, en bro, vägar osv. Tramshästar... <3

Fullblod/Islandshäst - Fullblod, det självklara valet i min värld :p

Ridhus/Ridbana - Bortskämd som jag är med två ridhus på annläggningen, har aldrig ridit i ett stall där det inte finns minst ett ridhus, så säger jag ridhus. Även om det aldrig är fel att ta ett dressyrpass på utebanan på sommarkvällarna.

Skimmel/Brun - Spelar ingen roll, älskar hästarna för hur dom är. Inte hur dom ser ut! Dock är bruna hästar något mer praktiska ur renhållningssynvinkeln...

Sto/Valack - Har ju båda delarna och älskar deras olikheter. Mini kan vara riktigt jobbig när hon brunstar och mot andra hästar men måste ju älska henne som hon är, right? Medans Washington ibland är FÖR mesig. Kan nog inte välja bara sisådär. Beror helt på individerna!

Galen häst/Seg hast - Alla mina hästar genom åren har varit galna mer eller mindre... Man lär sig mycket av dom då ingen dag är sig lik ;)

Halm/Spån - Beror på hästen, är den en skitgris föredrar jag halm men annars kvittar det. Lika enkelt med båda enligt mig. Gillar dock inte torv- blir så mörkt i stallet av det.

Skor/Barfota - Skor så man kan brodda så hästen slipper slå ihjäl sig på vintern! Skulle dock aldrig komma på tanken att helsko en shettis...

Lösdrift/Stall - Stall. Utan tvekan stall.

Benskydd/Lindor - Benskydd på vid hopp och uteritt men annars föredrar jag lindor som ger en bättre stabilitet till min gamla killes dåliga framben.

Tidig morgon/Sen kväll - Älskar att komma på morgonen helt själv och höra ca 40 hästar gnägga i kör. Underbart helt enkelt.

Eget stall/Inackordering - Drömmen är ju eget stall såklart men trivs med Heda och allt folk runtomkring. Det bästa är att man alltid kan fråga någon om något går fel eller om någon häst verkar må dåligt.

Egen hast/Lånehäst - Har som sagt båda och tycker det fungerar lika bra med bägge. Positiva med lånehäst eller foderhäst som det är i mitt fall är att den blir omskött även om jag ligger sjuk i 40 graders feber eller så.

 
Det var då allt för den här gången. Hoppas alla läsare får en bra dag och kommer tillbaka imorgon för att läsa nästa inlägg!
 
Alice
Kommentera

30 Sep

22:03

Ny vecka- ny bloggerska ;)

0kommentarer
Då har vi kommit fram till v.40 och nu är det min tur att blogga! :)
Vi börjar med en egobild tagen förra hösten, spelar dock ingen roll- jag ser ju fortfarande likadan ut! ;)
 
Mitt namn är Alice Josefine Seidlitz och jag är en oftast glad tjej på tjugoett år med svårt att sitta still. Jag är mycket aktiv på "min" ridskola, Heda Ridklubb, där jag har mina två hästar. Min familjs femte medlem, Washington alias "prins surmupp" och min halvfoderhäst Minerva "Mini". Jag började rida när jag var sex år gammal och har aldrig kunnat sluta! I stallet är jag ordförande i vår ungdomssektion US-pikör och annordnar många aktiviteter som filmkväll, spöknatt, ponnyridningar och barnkalas. Jag brukar även få hjälpa till lite extra i stallet när någon ur personalen är sjuk och på helgerna med mockningen åt ridskolehästarna.
 
Familjens valack Washington- visst syns det inte att han är 18 år?
 
Då jag är en sådan där ständigt-hästlukt-i-håret-och-lite-halm-i-strumporna hästtjej som inte riktigt vet vad en sovmorgon är för något eller att det är meningen att man ska vara ledig på helgerna (*fnys* ledighet, vem har tid för sådant trams? Jag måste åka och mocka!) så ser mina vänner mig allt mer sällan tyvärr.
Dock har jag ett liv utanför stallet där jag spenderar tid med min underbara pojkvän (som tack och lov inte hunnit tröttna på mitt eviga hästliv ännu), pluggar på Lernia där jag läser upp några ämnen från gymnasiet, ser gärna på LHC när dom spelar, äter godis och shoppar. Jag älskar shopping och är väldigt dålig på att hålla i pengarna när dom väl finns på kontot.
Min stora last här i livet är klackstövlar. Jag blir lika kär varje gång jag ser dom och hur kan man inte älska ljudet av klackskor mot ett golv? Kanske därför alla i stallet vet att det är jag som kommer när dom hör mina suveräna stålförstärkta ridstövlar med klacksko-ljud!
 
Minerva som jag har på halvfoder. <3
 
Jag kom med i DUS samtidigt som min kusin Erica år 2012. Efter en ganska tveksam start (jag visste knappt vad DUS var för något innan jag blev tillfrågad) så tycker jag det har varit givande och roligt- speciellt när vi var på DUS-konferensen i Täby! Tyvärr har tiden blivit svårare att hinna med på sistonde och trots att man försöker går det inte alltid som man har tänkt. Men det är bara att ta nya tag och fortsätta. Det är i slutänden värt den extra tid jag får försöka trolla fram, DUS stärker en som person och ger väldigt bra erfarenheter till framtiden. :)
 
Hoppas ni gillar mitt inlägg här på bloggen och fortsätter läsa resterande dagar av veckan! Hejhopp!
Alice
Kommentera