Varför blir det så - När hästen säger nej!
0kommentarer
Många gånger har jag funderat över vad mina hästar tänker. Vissa av dom är lättare att läsa av än andra.
Enklast brukar mitt sto Minerva vara. När hon är glad är hon sprallig. När hon är ledsen vill hon gosa. När hon blir otålig tramsar hon omkring och när hon är arg då syns det verkligen!
Minerva är väldigt lydig och brukar inte gnälla när jag ber henne göra något. Men igår satte hon sig verkligen på tvären!
Vi var ute i skogen tillsammans med två andra hästar. Minerva får alltid gå först eftersom hon är en bra ledarhäst och väldigt lätt att reglera tempot på. Vi var på hemväg och för att undvika att gå längs stora vägen red vi upp i skogen så man kommer ut bakom ett annat stalls ridhus. Minerva har gått där förut och jag visste redan innan att hon inte riktigt gillar att gå där. Men igår tog det tvärstopp.
Bredvid ridstigen stupar det nästan lodrätt ner i en djup ravin. Ridstigen är bred och det brukar gå bra- men när vi nästan var framma på ridhusets baksida börjar minerva tramsa. Jag suckade lite och skänklade på. Men nehej du nu hade mitt knasiga sto fått nog! Med en snabb snurr fick hon matte ur balans och därefter avslutade hon med en elegant och livsfarlig stegring som nästan fick oss att ramla utför ravinens kant. Ganska skakig sitter jag av för att leda henne förbi det "farliga" medans jag muttrar om fjantiga hästar. Då ser jag det.
Hon tramsade inte.
Hela hästen skakade.
Hon var helt enkelt rädd.
Och jag hade missat det.
Jag vet inte för vad. Minerva kan reagera på lite allt möjligt men oftast bara när jag sitter och "åker häst" eftersom hon tänker lite för mycket då.. Men nu var jag ju beredd på att hon skulle tramsa så det kan inte ha varit orsaken. Med mitt darrande sto på släp gick jag sedan runt på gårdsplanen och lät henne nosa och titta på allt som kunde tänkas vara orsaken. När hon lugnat ner sig satt jag upp och red hem utan problem. Jag tror inte minerva kommer strula på den platsen i fortsättningen något mer. Men den händelsen fick mig att fundera..
Kan det vara så att ju längre man har haft sin häst, och ju mer man tror sig känna den- desto mer kan man missa? Och om jag INTE hade vetat att min häst brukar strula där, hade jag tagit hennes protester på större allvar då?
För en sak kommer jag aldrig glömma när det gäller mitt sto i fortsättningen.
Säger hon nej, så finns det en orsak.
/Alice
Kommentera