Vad är det egenligen som har gjort att jag har stannat kvar i ridsportens värld? Det är inte en lätt fråga för mig för det känns bara så självklart. Till och börja med måste jag nog ändå ta upp hästarna. Att få en fantastisk kontakt med dessa djur, både som en arbetskamrat och vän. Att lära sig att kunna styra ett så pass stort djur är ganska otroligt, att både från marken och ryggen kunna agera ledare över starka personligheter är en väldigt häftig känsla.
Att sedan få en så god vän som hästen faktiskt blir är självklart också en viktig aspekt. Min tidigare häst Never var min absolut bästa vän. När man var lite nere eller stressad kunde man bara komma till stallet och direkt känna sig glad och lugn igen. Det är många saker som jag inte skulle orkat med om jag inte hade min häst, framförallt när det kännts jobbigt med skola, jobb och vänner. Att kunna få en så nära kontakt med dessa djur är alltså en stor orsak till att jag har velat fortsätta med ridsporten.
Sen självklart får man inte glömma att själva ridningen är något som gjort att jag stannat kvar. Till och börja med måste det ju vara den roligaste träningsform som finns. Jag absolut älskar känslan man kan få när man rider dressyr och det känns som man bara flyger fram. Det är verkligen en oövervinnlig känsla man kan få. Det känns som man tillsammans har en sådan styrka, hur töntigt det än låter, så känns det som man kan gå igenom allt.
Även fast jag inte har ägnat mig lika mkt åt hoppning så måste jag säga att det kan vara så otroligt roligt. Den skräckblandade förtjusningen och känslan av ett riktigt bra hopp är ganska otrolig. Att sedan få gasa på lite mellan hindrerna när man väl har kontrollen är väldigt roligt och man känner sig nästan som ett barn igen.
Det många ryttare inte alltid tycker är lika kul när det kommer till ridningen är att rida ut. Jag måste säga att det verkligen inte är något jag kan hålla med om. Att få ge sig ut i naturen kan vara så otroligt skönt och inte minst sagt roligt. Att få dela glädjen med hästen är väldigt häftigt! Tror aldrig att jag har skrattat så mycket på hästryggen som när man tar en härlig galopp på en uteritt, underbart!
Nu tror jag att jag har tagit upp det mesta med hästen att göra som har gjort att jag stannat kvar i ridsportens värld. Men det finns så mycket mer. Till och börja med utveckligen, utveckligen av mig själv både som person och idrottare. Till och börja med har alltid utvecklingen som idrottare triggat mig. Jag har inte alltid haft de största framgångarna på tävlingsbanan utan har istället triggats av att utveckla mig själv och mitt ekipage. Att veta att man kan göra bättre ifrån sig, och att det hela tiden finns något att träna och bli bättre på. Jag tror att duktiga tränare och stöttande personer runt omkring en har gjort att man har funnit glädjen för att utvecklas. Men självklart, framgången är också en viktig pusselbit. Att någon gång få utdelning för allt sitt slit. Framgången kan vara allt från en vinst eller placering på tävling till ett steg frammåt i träningen, för även det kan vara en vinst.
Min utveckling som person har också gjort att jag har tyckt att det är så roligt att få vara en del av ridsportens värld. Jag har utvecklats otroligt mycket innom ridsporten, både som ledare och person. Miljön och inte minst klubben har gjort att jag verkligen kunnat göra det. Om man vill finns det verkligen möjlighet att kunna göra det här. Att lilla blyga Johanna har kunnat blivit en självsäker ledare är en ganska lång väg. Från att vara den som gömmer sig i mängden till att kunna stå framför alla på ridsportsgalan och våga prata inför alla är ett stort steg. En otrolig utveckling som jag är väldigt tacksam för! Ridsporten har gjort mig till den personen jag är, den har gjort att jag vågar stå upp för mig, för mina åsikter och få mig att jobba för det jag vill, och inte ge upp förrän jag har nått dit.
Ojojoj! Vad långt det här inlägget blev! Samtidigt undrar jag om jag äns fick med allt! Men jag tror vi sätter punkt här för denna gången. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att det finns så många saker som gjort att jag stannat kvar i ridsportens värld. Att börja med ridsporten måste vara det bästa val jag någonsin gjort och något som jag aldrig kommer att ångra!
Tack och hej för denna gång! Vi hörs snart igen!
