Varför blir det så?
0kommentarer
Skulle ha skrivit det här inlägget redan igår men eftersom jag fick förhinder så ska jag försöka hinna med två inlägg idag istället. :)
Anledningen till att jag döpte ämnet för dom kommande veckorna till "Varför blir det så" är att jag vill att både vi som skriver och ni som läser ska få en chans att uttrycka er om saker som ni känner är viktiga och där alla kan göra skillnad. Om ni som läsare har förslag på något vi borde ta upp, eller åsikter på det vi skriver, är det bara att kommentera. :)
Varför blir det så? - Osämja i stallet
Jag tror dom flesta av oss har upplevt detta någon gång och att dom flesta redan försöker eller har kommit på flera lösningar men jag vill ta upp det endå. Bråk, utanförskap, småtjafs. Många blundar inför situationen och låtsas som att den inte existerar.
Hierarki. Detta var förr och är fortfarande vanligt på många ridskolor. Jag har själv upplevt det. Ingen talade om det men alla visste det. Privathästägarna var högst upp, efter ridläraren såklart. Därefter kom fodervärdarna eller skötarna beroende på vad man har för system. Sist kom ridskoleryttarna. Dom som var nästan obetydliga- iaf tills dom fick häst eller blev fodervärd/ skötare- då blev dom NÅGON.
Tävlade man var man också Någon, även om man tävlade ridskolehäst- men bara så länge det gick bra. Jag glömmer aldrig när jag hörde en mamma till en utav deltagarna i ett div.3 lag säga: Du, Lisa & Anna kommer gå felfritt så då spelar det ingen roll att Emma kommer vägra ut sig. FAST att ingen i laget hade ridit ännu! (Obs.. jag ändrade namnen ifall att någon av de vederbörande skulle läsa detta)
Skvaller. Det kan verka harmlöst, man driver med någon bakom personens rygg- alla skrattar. Dom flesta tycker att detta är jättekul, tills den man skrattar åt får reda på det. Skvaller förekommer överallt, på ridskolan, i privatstallet, på tävlingsplatserna, på us-mötet..
"Min" häst. Jag var för några år sedan och hälsade på i ett annat stall. Där upptäckte jag till min förvåning att en gammal ridskoleponny från min förra ridskola stod. Jag gick självklart in och hälsade (man har ju ganska många minnen med en ponny) och medans jag stod där kände jag plötsligt att jag blev bevakad. När jag tittade upp stod en tjej där, kanske fem-åtta år yngre än jag. Jag hälsade glatt och kramade hejdå till ponnyn. Så fort jag lämnat spiltan gick tjejen in och klappade på ponnyn innan hon snabbt gick därifrån. En stund senare såg jag hur samma tjej och en tjej till stod och viskade och blängde på mig. När jag frågade min kompis som jag var där med vad det hela rörde sig om svarade hon: Hon är hans skötare. Som om det skulle förklara eller rättfärdiga hennes beteende! Lätt förbryllad åkte jag därifrån.
Gäng. Finns inte bara i skolan/ på jobbet utan även i stallet. Där jag rider märks det tydligast när man ska rida ut. Då har vi "tantgänget" som alltid består av samma personer som rider samma tid varje vecka, "småfodervärdarna" vars föräldrar alltid går med på uteritterna och privatryttarna som allti rider en och en eller två och två. (förutom dom som är med i tantgänget förstås). Jag har mitt eget gäng, det består av mig och Gunnar- stallets ordförande som har en foderhäst vid namn Dreamer. Vi rider på söndagar. Men alla dom här gängen jag listat upp nu är snälla- frågar man får man alltid rida med och alla pratar med alla.
För några år sedan innan klubben bytte ägare var gängen betydligt skarpare och då var det en ära att få tillhöra innergänget- alla avgudade dom. Tack och lov att "min" klubb inte är så längre men tyvärr vet jag att många klubbar där ute fortfarande har det problemet.
Vad kan man göra? Det finns många små steg som man kan ta för att överbygga klyftorna i sin klubb/ sitt stall och jag tänkte nämna några av dom här:
- Hälsa på alla du möter, oavsett om dom hälsar tillbaka.
- Fråga om du ser någon som verkar behöva hjälp- det är inte alltid alla vågar be om det.
- Le och se glad ut även om du har en dålig dag- då blir du oftast på bättre humör själv på kuppen.
- Bjud in. Om du ska rida ut och ser att någon står själv som också ska rida- fråga om den personen också vill följa med.
Och för er som rider lektion och ska överta hästen från den som ridit innan:
- Fråga om det har gått bra - alla vet hur tråkigt det känns att utan ett ord överlämna hästen och åka hem.
Hoppas ni har funnit denna läsning intressant och att ni kanske själv kommer tänka på hur ni beter er i fortsättningen, för utan en god stämning på en klubb/ i ett stall blir ridningen inte lika rolig.
/Alice
Kommentera