Hästar genom åren, del 1

0kommentarer

Under min förra bloggvecka fick ni en presentation om mig. Den här veckan tänkte jag faktiskt berätta lite mer noggrant om mig själv – och självklart börjar jag med min historia som inkluderar hästarna.

Jag började rida när jag var 5 (tror jag), självklart som knatte på Rappestad ridskola. Jag hade några kompisar som red där så självklart skulle jag också göra det. När jag sedan var 7 fick jag börja i en riktig nybörjargrupp vilket var väldigt stort för mig, nu fick man ju faktiskt börja rida utan ledare också! Sedan dess har mitt intresse bara växt! Jag har haft många favorithästar på ridskolan men det var inte förrän jag var runt 11 år som jag fick bli fodervärd på en av ridskolans hästar. 

Denna egensinnade lilla c-ponny som fick bli min första riktiga häst-kärlek hette Tracy. Hon var en gråskimmel och korsningsponny med en stor personlighet. Tracy var en pigg liten dam med mycket egen vilja. När jag började med Tracy var hon väldigt svår att hoppa, speciellt med tanke på att jag inte var så gammal och egentligen inte var så erfaren. Hon sprang i princip det snabbaste hon kunde till hindren och bara någon meter innan gjorde hon en tvärnit.  Men efter många hoppträningar blev resultaten bättre, det gick inte längre lika fort och det blev inte längre lika många stopp. Otroligt nog ramlade jag faktiskt aldrig av på denna speciella lilla ponny och jag tror att min balans förbättrades betydligt under tiden jag hade henne.

 

Jag och Tracy hann under vår tid att tävla lite hoppning på hemmaplan och sedan hoppa in i div 2 laget i dressyr med godkända resultat för att vara henne. Vi brukade kalla henne för TrumpinneTracy vilket beskriver henne ganska bra. Hennes ben gick verkligen som trumpinnar och då kanske ni kan förstå att poängen i dressyren inte kunde bli de högsta.

 
 Jag har haft många roliga stunder med denna häst och lärt mig otroligt mycket på henne. Hon betydde dessutom väldigt mycket för mig och det var svårt för mig att släppa taget om henne. Men så småningom bestämde jag mig för att gå vidare vilket ledde till mötet med min underbara (och kanske ännu mer egensinnade) ponny Never. Min vän tog sedan över Tracy som foderhäst men för ett par år sedan dog Tracy i en akut magsjukdom. Tyvärr hann hon inte bli så gammal och hon är en häst jag saknar och gärna velat ha kvar i mitt liv. 
 
 
Här var alltså första delen av min hästhistoria, resten kommer snart så håll ut! 
//Johanna R
 

Kommentera

Publiceras ej