Förr & Nu - Varför blir det så?
0kommentarer
Erica är tillbaka, och jag tänkter börja min vecka "på riktigt" med ett "varför blir det så" inlägg. Men i det här faller är det nog lite mer "varför har det blivit såhär".
Det jag tänker ta upp är barn och ungdomarnas engagemang och tid i stallet jämnfört med när jag var liten och hur jag uppfattar stallmiljön nu.
När jag började rida så var jag 7 år, när jag hade ridit i ungefär två år så fick jag börja gå ner till stallet själv, jag fick en egen mobil så att mina föräldrar kunde nå mig om jag började dra över på tiden eller om de ville mig någonting. Jag bodde i stort sett i stallet på all min lediga tid, jag borstade på min älskade sköthäst Pigge, jag pratade med mina vänner, jag satt i caffeterian och fikade. Ja, jag la verkligen all min tid i stallet, och mina föräldrar har aldrig stoppat mig. Även fast de inte hade någon koll alls på hur hästar är eller reagerar så har de alldrig stoppat mig från att vara i stallet så ofta och länge som jag vill.
Jag fick växa in i stallrollen bäst jag ville, utan att ha en förälder som stod och irriterat kollade på klockan en gång i minuten. Jag tycker att det är så man som ung ska få uppleva stallmiljön, ensam, utan en förälder som stör och hela tiden gnäller över hur lång tid det tar att borsta av sin älskling efter avslutat lektion eller att man inte alls har hunnit klart allt i stallet till den tid man sa att man skulle vara färdig.
Hade jag inte fått all den här tiden i stallet så hade jag inte varit den jag är idag. Då hade jag inte fått ta allt ansvar och inte fått hjälpa till så mycket som jag fick göra. Jag kommer än idag hur irriterad jag var på mina föräldrar varje kväll som det spöregnade eller snöade och jag ändå fick ta cykeln hem. Tack! Säger jag idag, tack för att ni inte vek er och hämtade mig. Utan även lät mig ta ansvaret för att ta mig både till och från stallet själv, när det var jag, och ingen annan som valt att åka ner dit.
Tyvärr är det såhär jag upplever det på många ridskolor och stall runt om i länet. Att föräldrarna styr barnen, hjälper till att borsta av hästen efter lektionen, kastar in utrustningen i sadelkammaren och kanske till och med mockar och fixar hästens mat under tiden barnet rider. Jag upplever att barn och ungdomar inte får ta samma ansvar idag, som vi fick förr.
Varför har det blivit så, kan man då fråga sig. Jag vet faktiskt inte svaret på den frågan. Handlar det om brist på tillit, pressat tidsschema i vardagen, rädsla, eller någonting helt annat. Jag vet faktiskt inte.
Det jag vet är i alla fall att jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att det har blivit såhär och önskar att vissa vill tänka om och ge barnen och ungdomarna en chans att klara av stallarbetet själva, i lugn och ro så de får en chans att förstå vad det är de annars missar.
Det här inlägget är helt baserat på mina åsikter, har du en annan åsikt eller tankar kring varför det har blivit såhär, så tveka inte att höra av dig antingen direkt till mig eller via en kommenatar här på bloggen! :)
Bilder från WeHeartIt
Kommentera