dusostergotland.blogg.se

Idag är det min, Erica, tur att berätta min historia om hur jag hittade till ridsporten och hur det kom sig att jag än idag är kvar i ridsporten och engagerar mig i den så mycket som jag faktiskt gör.

 

Det är en lång historia, och jag vill inte göra den kort, för då kommer jag att missa många härliga stunder och det vill varken jag eller ni, eller hur?

 

Det började tidigt, redan när jag gick på femårs (eller kanske ännu tidigar? Jag vet inte riktigt) då min dåvarande bästis hade hästar och bodde bredvid stallet i Normlösa där jag då bodde. Jag minns att vi ofta var ute i stallet när jag var där och att jag så gärna ville testa rida. Jag tror aldrig att jag fick det, men längtan efter att någon gång så sitta på en häst växte sig allt större. 

 

Straxt efter att jag fyllt 6 år så flyttade vi till Rappestad, där jag fortfarande bor, och blev nästan granne med Rappestad Ridskola. Jag tror att jag lyckades tjata hål i huvudet på mina föräldrar som fortfarande var väldigt spektiska och väldigt hästovana, och fick tillslut börja på ridskola samma år som jag började ettan (2002). Så sju år gammal var jag när jag äntligen fick börja med mitt största intresse. Jag minns att den första hästen jag fick rida var den väldigt gamla D-ponnyn Chippo och att jag var så otroligt lycklig. Jag hade hittat hem, det var det här jag ville göra!

 

(Bild lånad härifrån)

 

Ett par år senare, runt 2003-2004 fick jag reda på att man kunde få bli skötare på en av ridskolehästarna, och jag hade redan min favorit, den isabellfärgade connemaran "pigge" som nästan ingen tyckte om. Jag kom flyttade i princip in till stallet, jag var alltid i stallet, det var verkligen ingen som var förvånad över att jag var i stallet. Det var lixom så det skulle vara. 

 

 

Men än dag hände en hemsk olycka, det var våren 2006, jag gick för nära en av hästarna som stod upstallade i gången och hästen bet mig i halsen. Jag hade sådan sinnesnärvaro att jag lyckades leta upp en vuxen som kunde ringa mina föräldrar. De sa att de inte vågade ringa efter ambulans för att de var tveksamma om de skulle hinna ut till stallet. Då förstod jag någonstans att det måste vara allvarligt. 

 

När vi kom in på akuten i Linköping så tog de in oss direkt och tvättade såret och kollade så det inte var livshotande osv. Ett par timmar senare fick jag reda på att de behövde sy såret och att de rekomenderade att jag skulle sövas ned, men jag var bestämd på den punkten, jag skulle vara vaken, jag ville inte sova över på sjukhuset. De sydde 9 stygn, men sa att de kunde sytt de dubbla men ville att det skulle vara lite öppet. 

 

Det jag hela tiden hade i mitt huvud var: Kommer jag att få vara med på rykttävligen i morgon? Svaret var självklart nej. Jag tror att det var då alla runt om mig förstod, att Erica kommer aldrig att lämna ridsporten, ingenting kommer att få henne härifrån.

 

Såhär ser ärret ut nu, 8 år senare...

 

Så, det här blev del 1 på min lilla historia, nästa del kommer att komma upp under morgondagen! :)

 

Nu är det dags för mig att börja blogga här! Jag är ny som medlem i DUS och valdes in på årets årsmöte. Jag är medlem i NORF's förening och trivs riktigt bra. Där är jag med i vår ungdomssektion vilket är superkul! Därför tackade jag ja till att gå med i DUS då jag tycker det är kul att anordna saker och ting! Jag är också med i NORF's styrelse som representant för US.

På NORF hjälper jag till med en 5-årig valack vid namn Blis. Han är under sin utbildning just nu och en super spännande häst att jobba med.  

Jag är 17 år iår och brinner för hästarna (såklart;), har ridit på samma klubb i ca 8-9år och har inga planer på att lämna hästarna eller ridsporten bakom mig. Varför jag just började med denna sport minns jag faktiskt inte men antar att jag fattade intressset för hästar ;) Just nu är det allt med ridsport som jag har intresse för, både hästarna, ridningen och allt jobb runtom. Under fritiden ägnar jag mycket tid åt mina 2 hundar samt träning och kost. Jag går linjen Turism & Event på Kungsgårdskolan i Norrköping och trivs. 

Det var väl det mesta om mig antar jag. Ska bli kul att få dela med mig om mitt liv, tankar och åsikter :)

 

Hej! 

Äntligen helg och påsklov för många! Jag har ju tyvärr inget påsklov men självklart är vi lite extra lediga nästa vecka när det är påsk! 

 

Har ni några roliga påsklovsaktiviteter den här veckan? Jag vet att Rappestad ridklubbs ungdomssektion ska annordna påsklovsövernattning med ryktträvling, låter roligt tycker jag! Vad har ni på schemat? 

 

Kanske dags att börja inhandla lite godis till påskäggen snart med! Brukar ni förresten ha några speciella traditioner kring påsk? Skulle ju vara skoj att ge hästarna ett påskägg med godis, brukar ni göra något sådant eller ha några planer, berätta!

 

Glöm inte bort att anmäla er till vi i stallet finalen! En otroligt rolig tävling som hålls varje år! Vilka kommer bli årets vinnare? 

 

 

Läs mer här: 

http://www3.ridsport.se/Distriktssajter/Ostergotland/Ungdom/Nyheter/2014/Viistalletfinal/

Jag tror inte någon har missat svts nya ridsportsserie, Ryttareliten. Skulle vara intressant att veta vad ni tycker om den? Vet att den har blivit ganska omskriven för att man bara visar att det i princip är en rikemanssport. Självklart förstår jag kritiken men måste även säga att det självklart krävs en hel del pengar för att kunna vara på elitnivå, tyvärr. 

 

Annars tycker jag att det är roligt att faktiskt få se bilder på toppryttarnas fantastiska stall och gårdar. Det är dessutom väldigt roligt att vi får en tydligare inblick i deras slit och histiorien bakom framgångarna, det ger en så mycket tydligare bild än att bara kunna se och läsa resultaten på tävlingarna. 

 

Måste annars ge en eloge för hur bra filmat det är. Många smådetaljer filmas och jag har verkligen tänkt på hur kvalitén på serien höjts på grund av den skickliga filmningen. Det som jag däremot tycker är lite synd är att vi inte får se så mycket av ritterna på själva tävlingsbanorna. De har istället filmat de anhöriga mer, publiken och de runt om istället för själva ekipaget. 

 

Jag tycker att det är väldigt roligt att mer ridsport börjar gå på TV. Det är ett stort steg framåt för sporten och förhoppningsvis fortsätter det på detta spår! MER RIDSPORT ÅT FOLKET! 

 

Vad är det egenligen som har gjort att jag har stannat kvar i ridsportens värld? Det är inte en lätt fråga för mig för det känns bara så självklart. Till och börja med måste jag nog ändå ta upp hästarna. Att få en fantastisk kontakt med dessa djur, både som en arbetskamrat och vän. Att lära sig att kunna styra ett så pass stort djur är ganska otroligt, att både från marken och ryggen kunna agera ledare över starka personligheter är en väldigt häftig känsla.

 

Att sedan få en så god vän som hästen faktiskt blir är självklart också en viktig aspekt. Min tidigare häst Never var min absolut bästa vän. När man var lite nere eller stressad kunde man bara komma till stallet och direkt känna sig glad och lugn igen. Det är många saker som jag inte skulle orkat med om jag inte hade min häst, framförallt när det kännts jobbigt med skola, jobb och vänner. Att kunna få en så nära kontakt med dessa djur är alltså en stor orsak till att jag har velat fortsätta med ridsporten. 

 

Sen självklart får man inte glömma att själva ridningen är något som gjort att jag stannat kvar. Till och börja med måste det ju vara den roligaste träningsform som finns. Jag absolut älskar känslan man kan få när man rider dressyr och det känns som man bara flyger fram. Det är verkligen en oövervinnlig känsla man kan få. Det känns som man tillsammans har en sådan styrka, hur töntigt det än låter, så känns det som man kan gå igenom allt.

 

Även fast jag inte har ägnat mig lika mkt åt hoppning så måste jag säga att det kan vara så otroligt roligt. Den skräckblandade förtjusningen och känslan av ett riktigt bra hopp är ganska otrolig. Att sedan få gasa på lite mellan hindrerna när man väl har kontrollen är väldigt roligt och man känner sig nästan som ett barn igen.

 

Det många ryttare inte alltid tycker är lika kul när det kommer till ridningen är att rida ut. Jag måste säga att det verkligen inte är något jag kan hålla med om. Att få ge sig ut i naturen kan vara så otroligt skönt och inte minst sagt roligt. Att få dela glädjen med hästen är väldigt häftigt! Tror aldrig att jag har skrattat så mycket på hästryggen som när man tar en härlig galopp på en uteritt, underbart! 

 

Nu tror jag att jag har tagit upp det mesta med hästen att göra som har gjort att jag stannat kvar i ridsportens värld. Men det finns så mycket mer. Till och börja med utveckligen, utveckligen av mig själv både som person och idrottare. Till och börja med har alltid utvecklingen som idrottare triggat mig. Jag har inte alltid haft de största framgångarna på tävlingsbanan utan har istället triggats av att utveckla mig själv och mitt ekipage. Att veta att man kan göra bättre ifrån sig, och att det hela tiden finns något att träna och bli bättre på. Jag tror att duktiga tränare och stöttande personer runt omkring en har gjort att man har funnit glädjen för att utvecklas. Men självklart, framgången är också en viktig pusselbit. Att någon gång få utdelning för allt sitt slit. Framgången kan vara allt från en vinst eller placering på tävling till ett steg frammåt i träningen, för även det kan vara en vinst. 

 

Min utveckling som person har också gjort att jag har tyckt att det är så roligt att få vara en del av ridsportens värld. Jag har utvecklats otroligt mycket innom ridsporten, både som ledare och person. Miljön och inte minst klubben har gjort att jag verkligen kunnat göra det. Om man vill finns det verkligen möjlighet att kunna göra det här. Att lilla blyga Johanna har kunnat blivit en självsäker ledare är en ganska lång väg. Från att vara den som gömmer sig i mängden till att kunna stå framför alla på ridsportsgalan och våga prata inför alla är ett stort steg. En otrolig utveckling som jag är väldigt tacksam för! Ridsporten har gjort mig till den personen jag är, den har gjort att jag vågar stå upp för mig, för mina åsikter och få mig att jobba för det jag vill, och inte ge upp förrän jag har nått dit. 

Ojojoj! Vad långt det här inlägget blev! Samtidigt undrar jag om jag äns fick med allt! Men jag tror vi sätter punkt här för denna gången. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att det finns så många saker som gjort att jag stannat kvar i ridsportens värld. Att börja med ridsporten måste vara det bästa val jag någonsin gjort och något som jag aldrig kommer att ångra! 

 

Tack och hej för denna gång! Vi hörs snart igen! 

 

Nästa vecka ska vi iväg på träning med Östgötateamet. Egentligen är det programridning men vi ska bara dit med Excalibur och träna på att rida på en annan plats och innanför dressyrstaket, det ska bli spännande! Hoppas han sköter sig! 

Imorgon är jag som sagt ledig, kommer bli en lång hästdag men hoppas på att jag ska hinna blogga lite innan dess! Vi hörs förhoppningsvis då! 

//Johanna 

Ska jag vara ärlig kommer jag knappt ihåg själv varför jag började rida. Jag tror det kan ha varit för att jag hade en kompis som red och att introducerades till ridsporten där igenom. Jag började på ridskola när jag var 5 eller 6 år tror jag och jag började alltså rida i en knattegrupp där mina föräldrar alltså fick vara med och leda till en början. Första gången jag red fick jag rida en av ridskolans D-ponnyer? tror jag. När man nu ser tillbaka kan han ju inte varit så stor men både för en ovan förälder och för ett ovant barn var han enorm! 

Jag vet att jag i början av min ridkarriär tog ett uppehåll en termin på grund av andra aktiviteter men efter jag kom tillbaka blev jag fast och har varit det sedan dess! Ett val jag aldrig kommer ångra! 

Kika gärna in senare i veckan om ni vill veta fortsättningen, vad som gjorde att jag stannade kvar i ridsportens fantastiska värld! Vi hörs snart igen! 

Hallå!

Jag tänkte bara kika in och säga hej! Ska försöka lägga ner lite mer tid förhoppningsvis ikväll och skriva något mer vettigt inlägg. Har ni några idéer om vad jag kan skriva om hör gärna av er genom att lämna en kommentar eller liknande! 

 

Hoppas ni har det bra där ute trots det äckliga regnvädret! Vi hörs snart så kör vi igång en grym bloggvecka! Tack och hej så länge! 

 

//Johanna

Hästen går lite på halvfart då han inte är helt fräsch utan lite stel och så. Han har börjat gått på två spår så Linda (kiropraktorn) kommer på tisdag! Sen åker jag till underbara Turkiet så då får han vila. Jag tror det kan göra honom gott! :) han får en mini vila på 4 dagar :) 

Har ni några tips på hur man får hästen att sluta gå på två spår? :)