08 May

21:25

Varför blir det så - Prestationsångest på ridbanan

0kommentarer
I en grupp med flera ekipage är det lätt att man börjar jämföra sig med de andra. Tankar som "Är dom mycket duktigare än mig?", "Varför kan inte jag göra sådär?" och "hon får beröm hela tiden" är ganska vanligt förekommande, iaf i mitt huvud. Jag får ångest över att jag inte kan prestera som dom. Att min häst inte kröker lika fint på nacken alla gånger, att deras galopparbete ser mycket mer samlat ut...
 
Idag red jag dressyrlektion med mitt lurviga sto i en grupp med fyra andra ryttare. Alla med väldigt olika förutsättningar och framför allt väldigt olika hästar. Ändå kunde jag inte låta bli att tänka på att min hopphäst som jag rider fyra dagar i veckan inte gick lika fint som min stallkompis dressyrhäst som hon rider varje dag! Med dom tankarna i huvudet tappade jag såklart koncentrationen på min häst och det arbetet vi skulle utföra vilket ledde till att hon passade på att smyga in ett fint galoppombyte och ställa sig utåt i en skänkelvikning.
 
Det i sin tur ledde såklart att jag fick ännu mer prestationsångest och tappade koncentrationen desto mer. Till slut fick jag göra en avsaktning och skaka på huvudet tills jag hade återfått mitt fokus igen. Trots det gick mitt sto såklart inte lika bra efter det som hon hade gjort innan jag tappade kontrollen eftersom min självsäkerhet var rubbad.
 
Är det någon annan som har upplevt det här? Och varför blir det så? Är det som jag tror att det hela handlar om att man både vill passa in, samtidigt som man vill visa sig duktig? Det behöver inte ens handla om att känna såhär vid ridning, det kan vara ångest för att dina vänner fick bättre betyg än dig på ett prov, att någon på jobbet är lite effektivare, att din gymkompis orkar lyfta lite tyngre vikter..
Eller vad man nu kan tänkas ha för fritidssysselsättning.
 
Hur gör ni för att inte tänka på det här? Någon som har några förslag?
/Alice
 
 
 
Alice Allmänt varför blir det så
Kommentera

08 May

09:23

Varför blir det så?

0kommentarer
Skulle ha skrivit det här inlägget redan igår men eftersom jag fick förhinder så ska jag försöka hinna med två inlägg idag istället. :)
 
Anledningen till att jag döpte ämnet för dom kommande veckorna till "Varför blir det så" är att jag vill att både vi som skriver och ni som läser ska få en chans att uttrycka er om saker som ni känner är viktiga och där alla kan göra skillnad. Om ni som läsare har förslag på något vi borde ta upp, eller åsikter på det vi skriver, är det bara att kommentera. :)
 
Varför blir det så? - Osämja i stallet

Jag tror dom flesta av oss har upplevt detta någon gång och att dom flesta redan försöker eller har kommit på flera lösningar men jag vill ta upp det endå. Bråk, utanförskap, småtjafs. Många blundar inför situationen och låtsas som att den inte existerar.
 
Hierarki. Detta var förr och är fortfarande vanligt på många ridskolor. Jag har själv upplevt det. Ingen talade om det men alla visste det. Privathästägarna var högst upp, efter ridläraren såklart. Därefter kom fodervärdarna eller skötarna beroende på vad man har för system. Sist kom ridskoleryttarna. Dom som var nästan obetydliga- iaf tills dom fick häst eller blev fodervärd/ skötare- då blev dom NÅGON.
Tävlade man var man också Någon, även om man tävlade ridskolehäst- men bara så länge det gick bra. Jag glömmer aldrig när jag hörde en mamma till en utav deltagarna i ett div.3 lag säga: Du, Lisa & Anna kommer gå felfritt så då spelar det ingen roll att Emma kommer vägra ut sig. FAST att ingen i laget hade ridit ännu! (Obs.. jag ändrade namnen ifall att någon av de vederbörande skulle läsa detta)
 
Skvaller. Det kan verka harmlöst, man driver med någon bakom personens rygg- alla skrattar. Dom flesta tycker att detta är jättekul, tills den man skrattar åt får reda på det. Skvaller förekommer överallt, på ridskolan, i privatstallet, på tävlingsplatserna, på us-mötet.. 
 
"Min" häst. Jag var för några år sedan och hälsade på i ett annat stall. Där upptäckte jag till min förvåning att en gammal ridskoleponny från min förra ridskola stod. Jag gick självklart in och hälsade (man har ju ganska många minnen med en ponny) och medans jag stod där kände jag plötsligt att jag blev bevakad. När jag tittade upp stod en tjej där, kanske fem-åtta år yngre än jag. Jag hälsade glatt och kramade hejdå till ponnyn. Så fort jag lämnat spiltan gick tjejen in och klappade på ponnyn innan hon snabbt gick därifrån. En stund senare såg jag hur samma tjej och en tjej till stod och viskade och blängde på mig. När jag frågade min kompis som jag var där med vad det hela rörde sig om svarade hon: Hon är hans skötare. Som om det skulle förklara eller rättfärdiga hennes beteende! Lätt förbryllad åkte jag därifrån.
 
Gäng. Finns inte bara i skolan/ på jobbet utan även i stallet. Där jag rider märks det tydligast när man ska rida ut. Då har vi "tantgänget" som alltid består av samma personer som rider samma tid varje vecka, "småfodervärdarna" vars föräldrar alltid går med på uteritterna och privatryttarna som allti rider en och en eller två och två. (förutom dom som är med i tantgänget förstås). Jag har mitt eget gäng, det består av mig och Gunnar- stallets ordförande som har en foderhäst vid namn Dreamer. Vi rider på söndagar. Men alla dom här gängen jag listat upp nu är snälla- frågar man får man alltid rida med och alla pratar med alla.
För några år sedan innan klubben bytte ägare var gängen betydligt skarpare och då var det en ära att få tillhöra innergänget- alla avgudade dom. Tack och lov att "min" klubb inte är så längre men tyvärr vet jag att många klubbar där ute fortfarande har det problemet.
 
Vad kan man göra? Det finns många små steg som man kan ta för att överbygga klyftorna i sin klubb/ sitt stall och jag tänkte nämna några av dom här:
 
  • Hälsa på alla du möter, oavsett om dom hälsar tillbaka.
  • Fråga om du ser någon som verkar behöva hjälp- det är inte alltid alla vågar be om det.
  • Le och se glad ut även om du har en dålig dag- då blir du oftast på bättre humör själv på kuppen.
  • Bjud in. Om du ska rida ut och ser att någon står själv som också ska rida- fråga om den personen också vill följa med.
Och för er som rider lektion och ska överta hästen från den som ridit innan:
 
  • Fråga om det har gått bra - alla vet hur tråkigt det känns att utan ett ord överlämna hästen och åka hem.
Hoppas ni har funnit denna läsning intressant och att ni kanske själv kommer tänka på hur ni beter er i fortsättningen, för utan en god stämning på en klubb/ i ett stall blir ridningen inte lika rolig.
 
/Alice
Alice Allmänt varför blir det så
Kommentera

06 May

10:22

Varför hästtjej?

0kommentarer
Hej alla läsare nu är Alice tillbaka igen! Innan jag inleder med bloggens nya tema "Varför blir det så?" (mer om det kommer så småningom) så tänkte jag berätta min historia om hur jag introducerades till ridsportens smutsiga, mödosamma men helt underbara värld och varför jag aldrig kommer ge upp.
 
Varför hästtjej?
Den vanligaste frågan i världen, som kan omformuleras på hundratals sätt. Varför rider du? Hur orkar du hålla på med hästar? Hur orkar du ge dig ut i tjugo minusgrader och spöregn när man kan bädda ner sig framför tv:n istället? Listan är lång. Även om man bara rider en gång i veckan eller varje dag eller inte alls men älskar hästar så kommer människor omkring dig stämpla dig som hästtjej (eller hästkille för den delen).
 
Jag var sex år när jag fick börja rida och jag har älskat det från dag ett. Min mamma red i många år när hon var ung så i alla fall en del av min familj hade redan hästvana. Många av mina stallkompisar genom åren har blivit hämmade av oroliga föräldrar som tyckte att allt var farligt. Visst blir väll mamma lite nervös när jag väl flyger av men om jag verkar hel så är det alltid sitt upp igen som gäller. Något utav det viktigaste jag har lärt mig är att hästtjejer inte alls är så mesiga som man ganska ofta blev retad för i plugget- tvärt om, vi kan ta att ett halvt ton häst trampar oss på tårna, vi bara skakar av oss det och fortsätter gå.
 
Så vad är det som gör att vi orkar åka till stallet trots att snön vräker ner, kylan biter i kinderna eller värmen nästan tar kål på oss? Jag vet vad alla hästtjejer skulle svara: Hästen.
 
Hästen orkar alltid lyssna när du är ledsen, hästen blir alltid glad när du kommer, hästen struntar i hur gammal eller ung du är, om du är kille eller tjej, din sexuella läggning eller hur du ser ut. Hästarna ger oss styrkan att fortsätta. Dom ger oss styrka att kliva upp när vi faller ner, ger oss styrkan att fortsätta trots att det är svårt. Deras oändliga kraft smittar av sig och då klarar man allt. Du som någonsin har provat att springa bredvid en häst som travar fort eller galopperar vet det. Hästen ger en kraft att orka, och det känns som om man flyger.
 
Det är på grund av hästarna som jag stannar kvar i ridsportens värld, tro mig, jag har upplevt motgångar, rädsla, känt som att jag aldrig mer ska våga rida igen. Blivit skadad, retad och trampad på. Men hur mycket jag har stretat imot har jag aldrig kunnat motstå den dragningskraft som hästarna har inom mig. För jag vet att hos hästar finns också trygghet, värme och styrka.
 
Trots mina sexton år inom ridsporten så är jag långt ifrån fullärd- jag tvivlar starkt på att man någonsin kan bli det! Men det är tack vare min tid inom denna härliga sport som jag har blivit den jag är och den jag vill vara. Det finns inget tuffare än att hålla på med hästar, vi ryttare klarar av att hantera stora och starka djur, vi orkar lyfta tunga vikter- tänk bara på hur lätt man bär en fodersäck och de väger mellan 15-25 kg! Vi fixar att gå upp tidiga morgonar och jobba till sent på kvällen, vi klarar av att rida i stora grupper och har samtidigt simultanförmåga till att inte bara hålla koll på sig själv och den häst man rider utan även alla andra omkring oss. Vi blir sakta men säkert formade till duktiga ledare samtidigt som vi aldrig mister förmågan att lyssna på och värna om varandra. Det är häftigt att vara ryttare!
 
 
Genom årens lopp har jag ridit mängder av olika hästar, vissa har satt större spår i mig än andra. Speciellt ett ponnysto vid namn Hera som gav mig ett permanent bitmärke i armen. Haha.. Men dom har alla alltid betytt något för mig, oavsett om jag bara ridit dom en gång, två gånger eller kanske inte alls. Alla kanske inte vill inse det, men det är hästarna som formar oss till de individer vi växer upp till, och vi har mer gemensamt med dom än vad vi tror.
 
Så som svar på den vanligaste frågan i världen:
För att jag gillar hästar och dom gillar mig.
 
/Alice
 
 
Alice & Minerva
Foto: Erica Seidlitz
 
Alice Allmänt
Kommentera

01 May

11:41

Vi i stallet

0kommentarer
Hej! 

Glöm inte att anmäla er till vi i stallet tävlingen som går av stapeln den 17/5 på Linköpings fältrittklubb! :) anmälan till Anette på kansliet! :) 
Allmänt
Kommentera

23 Apr

13:17

Hur hittade jag till ridsporten?

0kommentarer
Idag är det min, Erica, tur att berätta min historia om hur jag hittade till ridsporten och hur det kom sig att jag än idag är kvar i ridsporten och engagerar mig i den så mycket som jag faktiskt gör.
 
Det är en lång historia, och jag vill inte göra den kort, för då kommer jag att missa många härliga stunder och det vill varken jag eller ni, eller hur?
 
Det började tidigt, redan när jag gick på femårs (eller kanske ännu tidigar? Jag vet inte riktigt) då min dåvarande bästis hade hästar och bodde bredvid stallet i Normlösa där jag då bodde. Jag minns att vi ofta var ute i stallet när jag var där och att jag så gärna ville testa rida. Jag tror aldrig att jag fick det, men längtan efter att någon gång så sitta på en häst växte sig allt större. 
 
Straxt efter att jag fyllt 6 år så flyttade vi till Rappestad, där jag fortfarande bor, och blev nästan granne med Rappestad Ridskola. Jag tror att jag lyckades tjata hål i huvudet på mina föräldrar som fortfarande var väldigt spektiska och väldigt hästovana, och fick tillslut börja på ridskola samma år som jag började ettan (2002). Så sju år gammal var jag när jag äntligen fick börja med mitt största intresse. Jag minns att den första hästen jag fick rida var den väldigt gamla D-ponnyn Chippo och att jag var så otroligt lycklig. Jag hade hittat hem, det var det här jag ville göra!
 
(Bild lånad härifrån)
 
Ett par år senare, runt 2003-2004 fick jag reda på att man kunde få bli skötare på en av ridskolehästarna, och jag hade redan min favorit, den isabellfärgade connemaran "pigge" som nästan ingen tyckte om. Jag kom flyttade i princip in till stallet, jag var alltid i stallet, det var verkligen ingen som var förvånad över att jag var i stallet. Det var lixom så det skulle vara. 
 
 
Men än dag hände en hemsk olycka, det var våren 2006, jag gick för nära en av hästarna som stod upstallade i gången och hästen bet mig i halsen. Jag hade sådan sinnesnärvaro att jag lyckades leta upp en vuxen som kunde ringa mina föräldrar. De sa att de inte vågade ringa efter ambulans för att de var tveksamma om de skulle hinna ut till stallet. Då förstod jag någonstans att det måste vara allvarligt. 
 
När vi kom in på akuten i Linköping så tog de in oss direkt och tvättade såret och kollade så det inte var livshotande osv. Ett par timmar senare fick jag reda på att de behövde sy såret och att de rekomenderade att jag skulle sövas ned, men jag var bestämd på den punkten, jag skulle vara vaken, jag ville inte sova över på sjukhuset. De sydde 9 stygn, men sa att de kunde sytt de dubbla men ville att det skulle vara lite öppet. 
 
Det jag hela tiden hade i mitt huvud var: Kommer jag att få vara med på rykttävligen i morgon? Svaret var självklart nej. Jag tror att det var då alla runt om mig förstod, att Erica kommer aldrig att lämna ridsporten, ingenting kommer att få henne härifrån.
 
Såhär ser ärret ut nu, 8 år senare...
 
Så, det här blev del 1 på min lilla historia, nästa del kommer att komma upp under morgondagen! :)
 
Allmänt
Kommentera

14 Apr

16:41

Min bloggvecka - Moa Mildén

0kommentarer
Nu är det dags för mig att börja blogga här! Jag är ny som medlem i DUS och valdes in på årets årsmöte. Jag är medlem i NORF's förening och trivs riktigt bra. Där är jag med i vår ungdomssektion vilket är superkul! Därför tackade jag ja till att gå med i DUS då jag tycker det är kul att anordna saker och ting! Jag är också med i NORF's styrelse som representant för US.

På NORF hjälper jag till med en 5-årig valack vid namn Blis. Han är under sin utbildning just nu och en super spännande häst att jobba med.  

Jag är 17 år iår och brinner för hästarna (såklart;), har ridit på samma klubb i ca 8-9år och har inga planer på att lämna hästarna eller ridsporten bakom mig. Varför jag just började med denna sport minns jag faktiskt inte men antar att jag fattade intressset för hästar ;) Just nu är det allt med ridsport som jag har intresse för, både hästarna, ridningen och allt jobb runtom. Under fritiden ägnar jag mycket tid åt mina 2 hundar samt träning och kost. Jag går linjen Turism & Event på Kungsgårdskolan i Norrköping och trivs. 

Det var väl det mesta om mig antar jag. Ska bli kul att få dela med mig om mitt liv, tankar och åsikter :)
 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

12 Apr

14:46

Helg och påsklov

0kommentarer
Hej! 
Äntligen helg och påsklov för många! Jag har ju tyvärr inget påsklov men självklart är vi lite extra lediga nästa vecka när det är påsk! 
 
Har ni några roliga påsklovsaktiviteter den här veckan? Jag vet att Rappestad ridklubbs ungdomssektion ska annordna påsklovsövernattning med ryktträvling, låter roligt tycker jag! Vad har ni på schemat? 
 
Kanske dags att börja inhandla lite godis till påskäggen snart med! Brukar ni förresten ha några speciella traditioner kring påsk? Skulle ju vara skoj att ge hästarna ett påskägg med godis, brukar ni göra något sådant eller ha några planer, berätta!
 
 
Allmänt
Kommentera

11 Apr

11:54

Vi i stallet!

0kommentarer
Glöm inte bort att anmäla er till vi i stallet finalen! En otroligt rolig tävling som hålls varje år! Vilka kommer bli årets vinnare? 
 
 
Läs mer här: 
http://www3.ridsport.se/Distriktssajter/Ostergotland/Ungdom/Nyheter/2014/Viistalletfinal/
Allmänt
Kommentera

11 Apr

11:50

haha!

0kommentarer
Glöm inte bort! Att du som ryttare är stark! 

 
 
 
 
Allmänt
Kommentera

11 Apr

11:19

Ryttareliten

0kommentarer
Jag tror inte någon har missat svts nya ridsportsserie, Ryttareliten. Skulle vara intressant att veta vad ni tycker om den? Vet att den har blivit ganska omskriven för att man bara visar att det i princip är en rikemanssport. Självklart förstår jag kritiken men måste även säga att det självklart krävs en hel del pengar för att kunna vara på elitnivå, tyvärr. 
 
Annars tycker jag att det är roligt att faktiskt få se bilder på toppryttarnas fantastiska stall och gårdar. Det är dessutom väldigt roligt att vi får en tydligare inblick i deras slit och histiorien bakom framgångarna, det ger en så mycket tydligare bild än att bara kunna se och läsa resultaten på tävlingarna. 
 
Måste annars ge en eloge för hur bra filmat det är. Många smådetaljer filmas och jag har verkligen tänkt på hur kvalitén på serien höjts på grund av den skickliga filmningen. Det som jag däremot tycker är lite synd är att vi inte får se så mycket av ritterna på själva tävlingsbanorna. De har istället filmat de anhöriga mer, publiken och de runt om istället för själva ekipaget. 
 
Jag tycker att det är väldigt roligt att mer ridsport börjar gå på TV. Det är ett stort steg framåt för sporten och förhoppningsvis fortsätter det på detta spår! MER RIDSPORT ÅT FOLKET! 
 
 
Allmänt Johanna Rygaard
Kommentera

11 Apr

10:46

Ridsporten för mig

0kommentarer
Vad är det egenligen som har gjort att jag har stannat kvar i ridsportens värld? Det är inte en lätt fråga för mig för det känns bara så självklart. Till och börja med måste jag nog ändå ta upp hästarna. Att få en fantastisk kontakt med dessa djur, både som en arbetskamrat och vän. Att lära sig att kunna styra ett så pass stort djur är ganska otroligt, att både från marken och ryggen kunna agera ledare över starka personligheter är en väldigt häftig känsla.
 
Att sedan få en så god vän som hästen faktiskt blir är självklart också en viktig aspekt. Min tidigare häst Never var min absolut bästa vän. När man var lite nere eller stressad kunde man bara komma till stallet och direkt känna sig glad och lugn igen. Det är många saker som jag inte skulle orkat med om jag inte hade min häst, framförallt när det kännts jobbigt med skola, jobb och vänner. Att kunna få en så nära kontakt med dessa djur är alltså en stor orsak till att jag har velat fortsätta med ridsporten. 
 
 
Sen självklart får man inte glömma att själva ridningen är något som gjort att jag stannat kvar. Till och börja med måste det ju vara den roligaste träningsform som finns. Jag absolut älskar känslan man kan få när man rider dressyr och det känns som man bara flyger fram. Det är verkligen en oövervinnlig känsla man kan få. Det känns som man tillsammans har en sådan styrka, hur töntigt det än låter, så känns det som man kan gå igenom allt.
 
Även fast jag inte har ägnat mig lika mkt åt hoppning så måste jag säga att det kan vara så otroligt roligt. Den skräckblandade förtjusningen och känslan av ett riktigt bra hopp är ganska otrolig. Att sedan få gasa på lite mellan hindrerna när man väl har kontrollen är väldigt roligt och man känner sig nästan som ett barn igen.
 
Det många ryttare inte alltid tycker är lika kul när det kommer till ridningen är att rida ut. Jag måste säga att det verkligen inte är något jag kan hålla med om. Att få ge sig ut i naturen kan vara så otroligt skönt och inte minst sagt roligt. Att få dela glädjen med hästen är väldigt häftigt! Tror aldrig att jag har skrattat så mycket på hästryggen som när man tar en härlig galopp på en uteritt, underbart! 
 
Nu tror jag att jag har tagit upp det mesta med hästen att göra som har gjort att jag stannat kvar i ridsportens värld. Men det finns så mycket mer. Till och börja med utveckligen, utveckligen av mig själv både som person och idrottare. Till och börja med har alltid utvecklingen som idrottare triggat mig. Jag har inte alltid haft de största framgångarna på tävlingsbanan utan har istället triggats av att utveckla mig själv och mitt ekipage. Att veta att man kan göra bättre ifrån sig, och att det hela tiden finns något att träna och bli bättre på. Jag tror att duktiga tränare och stöttande personer runt omkring en har gjort att man har funnit glädjen för att utvecklas. Men självklart, framgången är också en viktig pusselbit. Att någon gång få utdelning för allt sitt slit. Framgången kan vara allt från en vinst eller placering på tävling till ett steg frammåt i träningen, för även det kan vara en vinst. 
 
 
Min utveckling som person har också gjort att jag har tyckt att det är så roligt att få vara en del av ridsportens värld. Jag har utvecklats otroligt mycket innom ridsporten, både som ledare och person. Miljön och inte minst klubben har gjort att jag verkligen kunnat göra det. Om man vill finns det verkligen möjlighet att kunna göra det här. Att lilla blyga Johanna har kunnat blivit en självsäker ledare är en ganska lång väg. Från att vara den som gömmer sig i mängden till att kunna stå framför alla på ridsportsgalan och våga prata inför alla är ett stort steg. En otrolig utveckling som jag är väldigt tacksam för! Ridsporten har gjort mig till den personen jag är, den har gjort att jag vågar stå upp för mig, för mina åsikter och få mig att jobba för det jag vill, och inte ge upp förrän jag har nått dit. 
 
Ojojoj! Vad långt det här inlägget blev! Samtidigt undrar jag om jag äns fick med allt! Men jag tror vi sätter punkt här för denna gången. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att det finns så många saker som gjort att jag stannat kvar i ridsportens värld. Att börja med ridsporten måste vara det bästa val jag någonsin gjort och något som jag aldrig kommer att ångra! 
 
Tack och hej för denna gång! Vi hörs snart igen! 
 
Allmänt Johanna Rygaard
Kommentera

10 Apr

23:23

Redan helg!

0kommentarer
Hallåhallå! Hoppas det är bra med er alla! För min del är det redan helg och jag sitter nu på min låtsasfredag och kollar film innan det är dags att sova. Veckan har bestått av jobb och stallet. Red Excalibur idag på förmiddagen vilket gick någorlunda bra. Det går framåt och han har blivit duktig i traven nu men vi har fortfarande lite att jobba på i galoppen, men förhoppningsvis kan vi få lite fart på den med snart! 

Nästa vecka ska vi iväg på träning med Östgötateamet. Egentligen är det programridning men vi ska bara dit med Excalibur och träna på att rida på en annan plats och innanför dressyrstaket, det ska bli spännande! Hoppas han sköter sig! 

Imorgon är jag som sagt ledig, kommer bli en lång hästdag men hoppas på att jag ska hinna blogga lite innan dess! Vi hörs förhoppningsvis då! 


//Johanna 

Allmänt
Kommentera

09 Apr

23:54

Början på min ridsporthistoria

0kommentarer
Under kommande veckor kommer vi i DUS berätta vår historia om hur vi introducerades till ridsporten och vad som gjort att vi stannat. Så, jag tänkte börja med att berätta hur jag introducerades till ridsporten. 

Ska jag vara ärlig kommer jag knappt ihåg själv varför jag började rida. Jag tror det kan ha varit för att jag hade en kompis som red och att introducerades till ridsporten där igenom. Jag började på ridskola när jag var 5 eller 6 år tror jag och jag började alltså rida i en knattegrupp där mina föräldrar alltså fick vara med och leda till en början. Första gången jag red fick jag rida en av ridskolans D-ponnyer? tror jag. När man nu ser tillbaka kan han ju inte varit så stor men både för en ovan förälder och för ett ovant barn var han enorm! 

Jag vet att jag i början av min ridkarriär tog ett uppehåll en termin på grund av andra aktiviteter men efter jag kom tillbaka blev jag fast och har varit det sedan dess! Ett val jag aldrig kommer ångra! 

Kika gärna in senare i veckan om ni vill veta fortsättningen, vad som gjorde att jag stannade kvar i ridsportens fantastiska värld! Vi hörs snart igen! 
Allmänt Johanna Rygaard
Kommentera

03 Apr

23:25

Härliga torsdag!

0kommentarer
Så himla härligt med torsdag! Snart är det dags för en fullspäckad helg med roligheter! Lördag och söndag står vi på jobbet (SkandiaMäklarna) på Bodagarna på Louis de geer! Det ska blir riktigt skoj igår då vi har planerat den väl! 

Hästen går lite på halvfart då han inte är helt fräsch utan lite stel och så. Han har börjat gått på två spår så Linda (kiropraktorn) kommer på tisdag! Sen åker jag till underbara Turkiet så då får han vila. Jag tror det kan göra honom gott! :) han får en mini vila på 4 dagar :) 

Har ni några tips på hur man får hästen att sluta gå på två spår? :) 
Allmänt
Kommentera

30 Mar

21:26

Söndagsmöte

26kommentarer
Idag stod det DUS möte på programmet och det var riktigt trevligt att träffa gänget igen även om inte alla kunde närvara. Jag valdes till sekreterare för i år så nu har jag något nytt att prova på, tror att jag aldrig någonsin har skrivit ett protokoll i hela mitt liv men det ska bli kul. :) Idag kändes det dock lite extra svårt eftersom DUS-gänget envisades med att lägga till nya punkter på dagordningen hela tiden :P Men det gick ju bra iaf. :)
 
Till skillnad från de US-möten jag har varit med på under min tid som ordförande i Heda Ridklubbs ungdomssektion så tar DUS-möten lite längre tid än en timme, fyra för att vara lite mer exakt. Ändå känns det sällan som om mötena är speciellt långa eftersom det är mycket som ska hinnas med! Idag tog vi dessutom en halvtimme till att prata med varandra om vad som har hänt sedan sist vi sågs vilket var ett tag sedan för vissa (översättning, mig)...
Och nu kära läsare tänkte jag vara busig och ta en snabb smyg-titt på lite av vad som väntas under det här året.. tihi
 
- 17 maj, Vi i stallet. Sista anmälningsdag är den sista april så glöm nu inte bort att anmäla era lag! :D
- 7 juni, fölvisning hos Elisabeth Ljungstorp
- Vi håller också på att planera en ungdomsdag den 5 oktober med massor av spännande föreläsningar!
 
Och med det här inlägget så tackar jag för mig för den här veckan, hoppas ni andra har haft en lika trevlig och avslappnande helg som jag har :)
 
/Alice
 
 
 
 
Ps. Under de kommande veckorna kommer vi nu även ha ett litet tema här på bloggen då vi ska berätta om hur vi introducerades till ridsportens underbara värld och vad det är som har fått oss att stanna kvar där under alla dessa år, spännande läsning framöver alltså. ;)
Allmänt
Kommentera

27 Mar

16:45

Långpromenad i solskenet

0kommentarer
Redan torsdag, känns som om tiden bara flyger iväg! Men idag är iaf vårvädret tillbaka. :)
 
Eftersom jag för en gångs skull varken hade skola eller jobb som väntade så tog jag mig en riktig mysdag med denna ursöta varghund :) Hann med både en långpromenad tillsammans med en god vän och sen myste vi i soffan (jag och hunden alltså)..
 
 
Nu under kvällen väntar både plugg och så ska jag förhoppningsvis åka till min pojkvän som bor i Norrköping (dit jag snart ska flytta in <3). Han är visserligen och jobbar ikväll men jag kan behöva ta itu med sådanadära supertråkiga grejer som att städa och tvätta exempelvis. Och imorgon får jag äntligen rida på mitt mysiga sto. Snacka om jag längtar!
 
Hoppas alla andra har haft en lika mysig dag!
/Alice
 
Alice Allmänt
Kommentera

26 Mar

22:01

Vart tog solen vägen??

110kommentarer

Länge sedan jag bloggade nu, jag känner mig lite ringrostig. Men nu kör vi. Så..

Ok, Vem har beställt mer snö?
Nu vet visserligen jag att man ska räkna med några bakslag när våren kommit såhär pass tidigt, men det känns verkligen TRIST att det ska komma snö igen! Hästarna som äntligen fått börja röra sig i hagen utan att vara inpackade i tjocka täcken! Och ridvägarna som var så fina nu när all snö/is försvunnit och de värsta vattensamlingarna avtagit.
Jag förstår förstås att snön inte kommer hålla i sig men den har iaf förstört min dag. :/ Men nu till något roligare:

 

Min vecka har so far varit spännande. I söndags (räknar med det fast att det egentligen var förra veckan) fick jag förtroendet att provrida en fin bebis-häst på nästan 4 år som står uppstallad på Heda. Det är alltid nervöst att sitta upp för första gången men den hästen var verkligen supermysig. Gick i ett lyckorus hela dagen. Mitt galenpanna-sto bestämde sig också för att få riktiga vårkänslor i söndags och fnös, trippade och skuttade under hela uteritten. Ibland kan man inte göra något annat än att skratta åt henne.. Jag såg också årets första tussilago (stavas det så?) för min del!

Måndagen var kantad med stalljobb i den "härliga" blåsten men hästarna skötte sig tack och lov utmärkt. Behövde dock flertal koppar varm choklad innan jag började känna mig levande igen kan jag lova. Oturligt nog heter mitt bostadsområde "Blåsvädret" så det är nog bara att vänja sig och se glad ut.. Avslutade måndagskvällen med en favorit i repris: Mannen som kunde tala med hästar :)

 

Under gårdagen blev det utflykt till Mantorp på ponnymätning! Åkte med som hästskötare åt Liten ponny som blev hela 143 cm över markytan. Jag gissade en centimeter fel, matte trodde på 141 cm och jag på 144 cm.

Liten ponny skötte sig utmärkt hela tiden även om i - och urlastning kanske behöver finslipas en smula. Plus att den mjuka gummimattan på golvet i veterinärgången nästan var lika mystisk som den vita shetlandsponnyn som stod bakom i kön! Tänk om den hade ätit upp Liten ponny! :o Tur att både matte och jag var med så han hade skydd från båda sidorna. Sen blev Liten ponny (okej då, han kanske inte är SÅ liten) trött och vilade sig mot min axel.

I väntkön på ponnymätning, bilden ovan lånar jag av Liten Ponnys matte :)
 
Nu ska jag krypa ner i sängen, imorgon blir det tidig start på dagen för då ska jag vara hundvakt åt stallkompisens varg! Ha det bra alla hästälskare där ute!
/Alice
Allmänt
Kommentera

22 Mar

23:46

underbart när våren närmar sig :-D

0kommentarer
Idag har det vart en hel FM med hästarna först en ridtur i skogen med min stora :-D sen en underbart mysig körtur med shettisen. Alltid lika mysigt när man får lite kvalitets tid i stallet :-D

sedan vart det att försöka sova lite innan natt jobb inget som är enkelt när solen lyser ute :-D






Allmänt
Kommentera

19 Mar

09:32

Årsmöte 2014

0kommentarer
Nu har årets årsmöte varit :-D Madelene Almqvist var närvarande från Cus.

Vi har fått en ny styrelsemedlem Moa Milden vi välkomnar henne till gänget :-D

Vi från Dus vill även tacka av Frida Fransson, Johanna Glänås, Sanna Andersson och Emelie Jonsson som har valt att inte sitta kvar. Vi önskar dem mycket lycka till :-D



Vi satt även med på det stora årsmötet för Örf.

Detta kommer bli ett mycket spännade år :-D hoppas ni också kommer tycka det med och följa oss och hänga med på våra aktiviteter :-D

///// Annika
Allmänt
Kommentera

10 Mar

11:04

Sista inlägget på min bloggvecka

0kommentarer
Tänkte skriva ett sista inlägg innan jag lämnar stafettpinnen vidare. Egentligen skulle jag ju gjort det igår men somnade tydligen tidigare än vad jag hade planerat. Men man blir ju lite trött efter en heldag i stallet med jour. Däremot måste det ju vara bästa vädret att ha jour i, vi kunde till och med ta ut och in hästarna utan jacka - då är det vår! Jag avslutade sedan dagen med att hoppa lite skutt med Excalibur, duktiga pålle! Nu blir det lite vila för honom i några dagar så han får ta igen sig efter några dagars arbete. 
 
Jag tänkte i detta inlägg även få med och besvara på frågan varför jag är med i DUS. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja, finns ju så otroligt många orsaker! Jag kanske ändå ska börja med att säga att ridsporten är något som jag brinner för och inte minst ungdomsverksamhet. Det är otroligt roligt att få vara med och påverka på en något högre nivå och att få genomföra idéer som gör ridsporten och ungdomsverksamheten bättre.
 
Jag har även sedan jag började i DUS, fått ett allt större intresse för föreningskunskap och tycker att det är väldigt intressant. Så att få lära sig mer om det och sedan kunna föra min kunskap vidare till andra tycker jag är jätteroligt!  I samband med vårt projekt DUS+US=VI har vi verkligen möjlighet att hjälpa ungdomssektioner att förbättra sig vilket jag tycker är jätteroligt. 
 
Sedan måste man ju självklart nämna att det är otroligt roligt att få träffa på andra engagerade ungdomar och personer i distriktet. Att få lära känna nya personer och se hur andra jobbar är jättekul! Man kan bli så otroligt inspirerad av andras engagemang och vad de brinner för. 
 
Sist men inte minst måste jag säga att jag genom DUS har lärt mig väldigt mycket genom de aktiviteterna vi har haft. Vi har haft väldigt lärorika tävlingar och föreläsningar som jag tycker jag har haft väldigt stor nytta av. Att sedan få vara med och påverka vad vi ska ha för aktiviteter är självklart jätteroligt! Men att genomföra de och få vara med hela processen måste ändå vara det roligaste! 
 
Som ni kanske har förstått letar vi i DUS nu efter nya ledamöter. Vill ni lixom jag, ha en rolig tid och samtidigt lära sig väldigt mycket och utvecklas, tveka inte att höra av er till någon av oss! Vi välkomnar alla förslag på nya medlemmar i vårt härliga gäng! 
 
Ha det så bra och njut av solen och våren!
//Johanna R
Allmänt Johanna Rygaard
Kommentera