dusostergotland.blogg.se

Länge sedan jag bloggade nu, jag känner mig lite ringrostig. Men nu kör vi. Så..

Ok, Vem har beställt mer snö?
Nu vet visserligen jag att man ska räkna med några bakslag när våren kommit såhär pass tidigt, men det känns verkligen TRIST att det ska komma snö igen! Hästarna som äntligen fått börja röra sig i hagen utan att vara inpackade i tjocka täcken! Och ridvägarna som var så fina nu när all snö/is försvunnit och de värsta vattensamlingarna avtagit.
Jag förstår förstås att snön inte kommer hålla i sig men den har iaf förstört min dag. :/ Men nu till något roligare:

Min vecka har so far varit spännande. I söndags (räknar med det fast att det egentligen var förra veckan) fick jag förtroendet att provrida en fin bebis-häst på nästan 4 år som står uppstallad på Heda. Det är alltid nervöst att sitta upp för första gången men den hästen var verkligen supermysig. Gick i ett lyckorus hela dagen. Mitt galenpanna-sto bestämde sig också för att få riktiga vårkänslor i söndags och fnös, trippade och skuttade under hela uteritten. Ibland kan man inte göra något annat än att skratta åt henne.. Jag såg också årets första tussilago (stavas det så?) för min del!

Måndagen var kantad med stalljobb i den "härliga" blåsten men hästarna skötte sig tack och lov utmärkt. Behövde dock flertal koppar varm choklad innan jag började känna mig levande igen kan jag lova. Oturligt nog heter mitt bostadsområde "Blåsvädret" så det är nog bara att vänja sig och se glad ut.. Avslutade måndagskvällen med en favorit i repris: Mannen som kunde tala med hästar :)

Under gårdagen blev det utflykt till Mantorp på ponnymätning! Åkte med som hästskötare åt Liten ponny som blev hela 143 cm över markytan. Jag gissade en centimeter fel, matte trodde på 141 cm och jag på 144 cm.

Liten ponny skötte sig utmärkt hela tiden även om i - och urlastning kanske behöver finslipas en smula. Plus att den mjuka gummimattan på golvet i veterinärgången nästan var lika mystisk som den vita shetlandsponnyn som stod bakom i kön! Tänk om den hade ätit upp Liten ponny! :o Tur att både matte och jag var med så han hade skydd från båda sidorna. Sen blev Liten ponny (okej då, han kanske inte är SÅ liten) trött och vilade sig mot min axel.