Ny vecka- ny bloggerska ;)
0kommentarer
Då har vi kommit fram till v.40 och nu är det min tur att blogga! :)
Vi börjar med en egobild tagen förra hösten, spelar dock ingen roll- jag ser ju fortfarande likadan ut! ;)
Mitt namn är Alice Josefine Seidlitz och jag är en oftast glad tjej på tjugoett år med svårt att sitta still. Jag är mycket aktiv på "min" ridskola, Heda Ridklubb, där jag har mina två hästar. Min familjs femte medlem, Washington alias "prins surmupp" och min halvfoderhäst Minerva "Mini". Jag började rida när jag var sex år gammal och har aldrig kunnat sluta! I stallet är jag ordförande i vår ungdomssektion US-pikör och annordnar många aktiviteter som filmkväll, spöknatt, ponnyridningar och barnkalas. Jag brukar även få hjälpa till lite extra i stallet när någon ur personalen är sjuk och på helgerna med mockningen åt ridskolehästarna.
Familjens valack Washington- visst syns det inte att han är 18 år?
Då jag är en sådan där ständigt-hästlukt-i-håret-och-lite-halm-i-strumporna hästtjej som inte riktigt vet vad en sovmorgon är för något eller att det är meningen att man ska vara ledig på helgerna (*fnys* ledighet, vem har tid för sådant trams? Jag måste åka och mocka!) så ser mina vänner mig allt mer sällan tyvärr.
Dock har jag ett liv utanför stallet där jag spenderar tid med min underbara pojkvän (som tack och lov inte hunnit tröttna på mitt eviga hästliv ännu), pluggar på Lernia där jag läser upp några ämnen från gymnasiet, ser gärna på LHC när dom spelar, äter godis och shoppar. Jag älskar shopping och är väldigt dålig på att hålla i pengarna när dom väl finns på kontot.
Min stora last här i livet är klackstövlar. Jag blir lika kär varje gång jag ser dom och hur kan man inte älska ljudet av klackskor mot ett golv? Kanske därför alla i stallet vet att det är jag som kommer när dom hör mina suveräna stålförstärkta ridstövlar med klacksko-ljud!
Minerva som jag har på halvfoder. <3
Jag kom med i DUS samtidigt som min kusin Erica år 2012. Efter en ganska tveksam start (jag visste knappt vad DUS var för något innan jag blev tillfrågad) så tycker jag det har varit givande och roligt- speciellt när vi var på DUS-konferensen i Täby! Tyvärr har tiden blivit svårare att hinna med på sistonde och trots att man försöker går det inte alltid som man har tänkt. Men det är bara att ta nya tag och fortsätta. Det är i slutänden värt den extra tid jag får försöka trolla fram, DUS stärker en som person och ger väldigt bra erfarenheter till framtiden. :)
Hoppas ni gillar mitt inlägg här på bloggen och fortsätter läsa resterande dagar av veckan! Hejhopp!
Kommentera